Varför ska man mäta olycka?

En sak som retar mig väldigt mycket är det faktum att olycka för många verkar vara mätbart. Nu på facebook ser man bara massa grejer om att en tjej nyligen begick självmord för att hon inte orkade med livet längre. Tydligen blev hon mobbad och nedslagen. Att sånt ska behöva hända är helt förskräckligt, men ännu värre är nog alla kommentarer hennes facebook-grupp har. Saker som "det finns de som blir mobbade, slagna hemma, har massa psykiska sjukdomar som senare begår självmord men ingen gör en facebook-sida om dem" och "jaha, lite mobbad och slagen, vad gör det? tänk på alla stackars...". Men jaha. Så då borde ingen ha rätt att må dåligt, att klaga, att gråta. För det kommer alltid finnas någon som har det värre. "Det handlar inte om hur man har det, utan hur man tar det." Jag har läste det citatet någonstans för längesedan och sen dess har det varit fast i min hjärna. Så himla sant. Det spelar ingen roll om du har alla världens pengar, människor runt omkring dig som älskar dig och allt verkligen går din väg. Du har ändå samma rätt att känna dig olycklig. Samtidigt som ett fattigt barn i ett fattigt land kan få vara hur lyckligt som helst. 
Ingen vet precis hur dåligt eller bra någon egentligen mår. För det kan man bara känna själv. 
Att tränga bort sina känslor gör ingenting bättre, men vad har man för val när samhället ser ut som det gör? 
Om jag tar mig själv som exempel. Jag var långt ifrån sjukast, smalast eller olyckligast. Men jag mådde dåligt ändå. Och jag har all rätt att klaga, trots att jag är medveten om att det finns så många andra som mår så himla mycket värre. Då kunde jag inte acceptera det, nu har jag lärt mig att göra det. 
We're all in the same game, just different levels. Dealing with the same hell, just different devils.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Follow on Bloglovin
RSS 2.0